Min hjälte.

 

Usch, imorse vaknade jag med sorg i bröstet.

Igår hade mitt lilla hjärta en miljard funderingar över varför just han är född sjuk.

Han hade massor förslag på vem han velat vara istället.

Vad svarar man, när man bara vill gråta.

Till sist kom han i alla fall fram till att det var ju bra att han inte är sjuk i båda benen,

för då hade han ju kanske inte kunnat gå alls.

Och visst är det så,

men fy vad hemskt det känns!!
Att han,som är så liten ska behöva vara så stor.

Att vara liten och sjuk kräver ett otroligt mod och en envishet 

som jag ärligt talat inte känner någon vuxen som har.

Det är verkliga superhjältar.